Hade ett givande samtal med mina chefer idag. Helt underbara människor. Skall ej sägas mer!!!
Kom därifrån med ett leende på läpparna.
Mindre glad blev jag däremot av att det finns så många människor som verkligen har mundiarré! Vet man inte vad man ska säga så säg ingeting alls!!

Ensamheten fortsätter. Men det är väl såhär man upptäcker vart alla vänner finns. Just nu finns dem ingenstans i närheten av mig i alla fall.

Imorn hade jag hoppats på en fika på stan då jag har ett litet hål mellan jobben. Har ju faktiskt en bra bok. Men ensamtid är väl inte det bästa just nu. Men blir nog så ändå.

När jag kommer hem har jag bestämt mig för att ta en låång promenad med hunden, luft och bara gå, gå, gå.

Dagen började bra. Skämt o skratt samt utlåsing på jobbet, blev lite sämre runt lunch, då jag verkligen kände mig så låg som jag bara kan, olika faktorer som spelade in.q Laddade inför möte, det gick super, var givande, försökte få allt att landa o smälta innan barnen hämtades.. Fick ett givande samtal, (jo det finns faktiskt dem som ringer) höjde min dag ganska bra. Avslutar den bergodalbaniga dagen med att gå o sova, behöver det oxå har jag hört. :-) god natt på mig själv!

Go-vovven med största underbett.

Från och med nu svarar jag inte på någons sms! Vill man mig något får man ringa!!!
Blir bara missförstånd på sms!!

Kan man inte respektera mig för det kanske ni ska hålla er borta!

Ett sms är något man kan raffsa ihop i förbifarten. Ett samtal måste man ta sig tid till att ringa vilket jag tycker visar mest engagemang? Visst kan jag svara på sms nån gång ibland men om det står saker där som jag inte tycker att jag kan eller vill svara på då gör inte jag det. Men jag har inga känslor som irritation, agg, besvikelse eller liknande bara för att jag avstår att svara på ett sms. Jag tycker inte mindre om den här personen för det! Vill man hålla kvar en vän, engagerar man väl sig lite till?
Finns inga kvar på hur en vänskap skall förhålla sig, finns inga regler att följa, finns inga rätt eller fel.
Om det är så angeläget att få tag på mig då får man väl skicka igen eller ta sig den tiden att ringa ett samtal.
Jag finns ju kvar, jag har ju inte försvunnit? Jag kan ha en jobbig period just nu men det betyder inte att jag vill prata med varandra en om det.
Är det så himla svårt att skicka ett glädjande sms? En glad nyhet, något positivt? Ja, tydligen!
Ett sms med frågan hur mår du eller hur är det, är så himla kränkande då man mår som sämst!!!
Om man vill någons bästa kanske man inte ska gå o gömma sig eller dra sig undan, vad gör det för personen som mår skit???