Sitter just nu och funderar lite på hur allt kommer att bli framöver..

Mormor är ju som sagt tidigare borta(död) men när folk frågar hur jag känner eller hur jag mår vet jag inte riktigt vad jag ska svara..

Jag mår bra, det känns jobbigt men jag vet inte riktigt om min hjärna har fattat att hon är borta än.. Nu på slutet så var jag och träffade henne minst en gång i veckan, men jag träffade aldrig henne då hon var som värst, jag var dit en gång, men det var för att mamma behövde lite avlastning och jag ställer ju givetvis upp för henne..

Det var även sista gången jag träffade mormor. Jag satt på sängen bredvid henne, höll henne i handen och sa till henne att det var jag Malin som var här, då såg man på henne hur hon sken upp och ville ha en kram så då fick hon givetvis det..

Hon försökte prata med mig men eftersom hon hade svårt att andas så gjorde jag det mesta pratadet, vilket inte var mycket eftersom hon var så himla trött så jag berättade hur det var med Jonas och MAtilda och även hur lillebror mådde i magen. Sen somnade hon och då satt jag hos henne en stund innan mamma kom in och bytte av mig..

Jag pratade med mamma en liteen stund sen sa jag hej då till mormor som låg och sov så sött.. Det var sista gången jag såg henne.. :'(

Just nu blir det väldigt jobbigt, speciellt då man skriver om det, men det måste ju vara jobbigt för att man ska kunna se ljuset i tunneln.. :'(

Jag gör så gott jag kan för mamma, lysnnar, kommer fit, hittar på saker med henne, så mkt som möjligt för att hon ska känna att hon inte behöver gå igenom det ensam.. MEn jag tror att det hjälper mig lika mkt att lyssna på henne som det gör för henne att prata om det...

Jag vet att hon är borta, jag vet att jag aldrig mer kommer att få se henne, men jag vill oxå att hon har det bättre nu än hon hade det den sista tiden..

Jag tycker att mamma gör det otroligt bra som klara av det hela, jag vet inte om jag skulle orka med allt det som hon gör om jag var i hennes situation.. Allt är väldigt orättvist för mormor blev bara 64 år och hon borde ha fått mer tid tillsammans med oss..  Men hon fick i alla fall en bra sista tid då hon fick bo på hocpice...

Begravningen är bokad och jag tror att det kommer att bli JÄTTE JOBBIGT!!!! Jag tror även att det är det som kommer att få min hjärna att fatta att hon verkligen är borta och att hon inte kommer tillbaka..

Just nu behöver man allt stöd man kan få men man måste även kunna vara stöd åt den som vill ha det... Jag är väldigt tacksam att jag har Matilda som förgyller mina dagar nu när allt är så illa..

Jag har så många otroligt fina minnen av mormor som jag aldrig kommer att glömma, jag har även många bra bilder från henne som man absolut inte vill gå miste om..

Den bästa bilden som jag kan säga att jag har på min mormor är denna!!!

Jag kommer alltid att sakna dig otroligt mkt mormor!!! Fanns ingen bättre mormor än du!!

Fyra generationer...